Jag har precis läst ut den danska författaren Elsebeth Egholms fristående kriminalroman Jeg finder dig altid och i min skalle studsar fortfarande danska uttryck och ord runt. Så nära svenskan och ändå så annorlunda och uttrycksfullt på sitt eget sätt.
Att läsa en bok på originalspråk är alltid en extra språkglädje. För min del är det tyvärr begränsat till just danska och så engelska och norska. Framförallt tack vare engelskan har jag alltid kunnat hänga med i genrens utveckling (åtminstone den engelskspråkiga) på ett helt annat sätt än om jag hade varit tvungen att vänta in svenska översättningar. Jag har upptäckt så många spännande författarskap långt innan de hittat till svenskan – Giles Blunt, Mo Hayder, Karin Slaughter, Tana French, Gillian Flynn, Sharon Bolton, Sara Hilary för att bara nämna några. Vissa favoriter som Susan Hill, Elena Forbes, Sarah Ward, Clare McGowan och Brian McGilloway finns fortfarande bara på engelska.
Ibland är engelskan också en nödvändig omväg även när det gäller andra språk. Som isländskan till exempel. Av Yrsa Sigurdardottirs kriminalromaner finns bara en del av böckerna i serien om advokaten Thora Gudmundsdottir översatta till svenska och inga av de fristående eller hennes nya Childrens house-serie. Tack och lov så är både Storbritannien och USA förtjusta i nordiska deckare så alla finns på engelska och blir möjliga att läsa ändå för den som inte kan isländska. Det samma gäller hennes landsman Ragnar Jonasson där, så vitt jag vet, inga har översatts till svenska än men där jag tror att alla – både Dark Island-serien och böckerna om Inspector Hulda Hermannsdottir – finns på engelska.
Ibland får man ta ännu krångligare vägar när nyfikenheten slår till. Tyska kan jag inte läsa speciellt bra alls men jag är väldigt förtjust i den lilla deckarbokhandeln Hammet i Berlin (som har en hel del böcker på engelska också). Där hittade jag tyska Jonas Hartmanns Südstern som jag blev väldigt intresserad av så den köpte jag helt enkelt till min betydligt mer tyskspråkige man och så fick han läsa och avge ett omdöme. Sedan dess – fem år sedan – väntar jag på den svenska översättningen.
Naturligtvis förstår jag att svenskan som är ett så pass litet språk har sina begränsningar när det gäller hur mycket som kan översättas – även om jag tycker att vi är väl dåliga när det gäller framförallt nordiska länder som Danmark, Island och Finland. Och så Tyskland då. Jag får väl helt enkelt jobba på att utöka mina språkkunskaper. Det vore definitivt inte fel att kunna läsa direkt även på spanska och franska till exempel.
I läshögen just nu ligger i alla fall brittiska Roz Watkins The Devil’s Dice (ej översatt), norska Aslak Nores Ulvefellen (ej översatt) och så Yrsa Sigurdardottirs The Legacy (som glädjande nog faktiskt kommer på svenska nästa år). En del är jobb och annat är bara nöje och bägge delarna är lika roligt.
Skön lässommar önskar jag alla!
Gunilla Wedding