Tack för digitala örfilen – och en bra intrigidé

Posted by
|

Nuförtiden anlöper jag ofta Stockholm ity våra barn har flyttat dit. På köpet hinner jag ibland bevista teaterföreställningar, träffa kollegor, besöka Kungliga biblioteket och träffa redaktörer.

Jag är en modern människa, att brutalt ringa i telefon går numera bort. En morgon smsade jag en författare som jag betraktar som en personlig vän: ”Förmiddagskaffe? Kram! /Aino”

Svaret kom pronto: ”Nä”.

Denna blöta vante rätt i fejset gjorde mig ställd. Men bara tillfälligt. Frejdligt svarade jag: ”Okej, jag förstår, det är inte läge. En annan gång kanske? Ha en bra dag!”

Det senare befarade jag att hon inte skulle ha, vad var det med henne? Vi hade väl inget otalt med varandra?

Den korta och kärnfulla sms-konversationen störde mig och på eftermiddagen skrev jag ytterligare ett litet sökande sms där jag undrade hur hon mådde?

Till svar fick jag ännu en verbal snyting att nu skulle hon fan ta tag i saker och bli en medial reptil som skulle sätta folk på plats. Inklusive mig.

Sant var att hennes offentliga image inte korresponderade med hennes privata jag. Utåt var hon tuff, privat var hon snäll och omtänksam. Men varför var hon nu så aggressiv även privat, mot mig?

Efter viss tvekan formulerade jag ett mail till henne där jag frågade om hon skojade. Jag förklarade att skämt per sms inte alltid går hem, det är något med borttappade nyanser, liksom.

Efter två sekunder ringdes jag upp av denna förtvivlade kollega som bad tusen gånger om ursäkt – det där var inte hon!

Okej – hon var… schizofren? Eller drogade sig? Eller umgicks med någon illasinnad som hade lekt med hennes telefon?

Nej, nej, det var inte hon alls. Och inte hennes telefon heller! Utan en främlings. Telefonbolaget hade efter bara några månader gett bort hennes gamla nummer till någon ny och denne svarade alla på de mest oförskämda sätt. Det värsta var att hon bara kände till de fall som inte hade gett sig, som jag. Men hade kanske Lundströms bokradio ringt? Tidskriften Granta? Tv2:s Babel? Vissa skador är irreparabla hur man än förklarar sig.

När allt nu var utrett och jag hade fått hennes nya telefonnummer skrev jag ett förebrående sms till den där, vem han nu var: ”du hade kunnat förklara att du råkat få hennes gamla telefonnummer samt bett mig ta bort numret från min lista, det där var dåligt gjort av dig”.

Till svar kom: ”Jag ber om ursäkt. Har bara blivit så trött på alla som försöker få tag i henne. Tack skit ner dig!”

Blöt vante i fejset igen. Somliga är oförbätterliga.

Men tack så ini helvete för att du gav mig en deckaridé: en allt innerligare sms-konversation där huvudpersonen tror sig ha en uppseglande romans med… typ Håkan Hellström, någon åtråvärd kändis som har svårt att träffas och att prata i telefon. Fast det i själva verket är… en ondsint reptil. Som förbereder en attack. Sexuella eller ekonomiska drivkrafter…

Ok, låter banalt, måste pimpas.

Det är det som är själva jobbet.

 

Aino Trosell januari 2016

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: info@deckarakademin.se. För frågor kring våra priser m.m. maila info@deckarakademin.se
Hoppa till verktygsfältet