1. Admin2

    Håll ögonen på översättningarna

    by

    Årsskiftet är passerat, och Deckarakademins läsgrupper ligger i startgroparna för att ta del av vad litterärt kriminellt som komma skall under innevarande år.
    Inte minst nyfikna är vi som sitter i gruppen för översättningar. För det förefaller onekligen som om något är på gång vad det gäller den internationella kriminallitteraturen – kanske ett generationsskifte?
    Såväl 2015 som 2016 gick Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalhistoria till romandebutanter: ”Galveston” av Nic Pizzolatto respektive ”Yxmannen” av Ray Celestin. Ännu mer anmärkningsvärt är att faktiskt hela fyra av de fem romaner som nominerades till priset förra året är respektive författares förstlingsverk i genren. Därtill kommer att den femte nominerade författaren, Elizabeth Hand, aldrig tidigare översatts till svenska, varför samtliga de nominerade böckerna har upphovsmän (eller -kvinnor) som tidigare varit okända på den svenska bokmarknaden.
    Nu skall Deckarakademin förvisso inte ta åt sig äran av att ha upptäckt de här författarna och böckerna. Samtliga har blivit mer eller mindre stora bestsellers internationellt, och flera av dem har prisbelönats då de kommit på originalspråket. Och det finns fler debutanter som är värda att uppmärksamma.

    Noterbart är även att 2016 års nominerade böcker starkt skiljer sig från varandra.
    + Celestin – som faktiskt är engelsman – har skrivit en mustig, historisk deckare om en seriemördare (som faktiskt existerat, men som i verkligheten aldrig avslöjades) i New Orleans vid förra sekelskiftet. Det är en lysande skildring av staden, dess musik, mat och människor, och med en viss jazzmusiker L. Armstrong i en ”Watson-roll”. OK, det finns svagheter, men det är en livfull och underhållande berättelse med god intrig – och med tre olika ”problemlösare” som arbetar var för sig.
    + Elizabeth Hand är ett etablerat namn i USA, med rötter i New Yorks punkvärld. Det har också hennes kvinnliga huvudperson. Det är en originell berättelse om ett mord i en f.d. hippie-koloni, och kännetecknas av ett stort intresse för fotografering samt ett egensinnigt, väl fungerande språk (f.ö. skickligt översatt av Linda Skugge). Har ni läst Patti Smiths böcker kommer ni att hitta likheter vad det gäller berättarstilen.
    + Jax Miller (kvinnlig författare!) har med ”Var du än är” skrivit en våldsam – såväl fysiskt som psykiskt – berättelse om en kvinna som lever med skyddad identitet, men som träder fram för att hjälpa den dotter hon bara mött under två minuter – vid förlossningen. Det är en berättelse om folket utanför, de människor som ibland betecknas som ”white trash”, och kvinnans presentation av sig själv är en sammanfattning av stämningen i boken: ”Call me what you will: a murderer, a cop killer, a fugitive, a drunk”.
    + Nicholas Searles ”Den gode lögnaren” är en annorlunda berättelse om en bondfångare och bedragare, och handlingen kretsar inte kring mord även om sådana förekommer i bakgrunden. Inledningen äger rum i våra dagar, men sedan letar sig författaren tidsmässigt tillbaka – för att med en överraskande vändning återvända till nutid.
    + Norrmannen Gard Sveens ”Den siste pilgrimen” är en tegelsten som även den söker sig bakåt: intrigen bygger på händelser under andra världskriget, då norska motståndsrörelsen kämpade mot nazistiska ockupanter och deras medlöpare. Upplösningen är skickligt konstruerad, och sanningen väl dold fram till slutet.

    I glädjen över nya, läsvärda namn skall dock påpekas att många etablerade författare också det gjorde bra ifrån sig: Anne Holt, Jørn Lier Horst, Peter James, Deon Meyer, Ian Rankin och Peter Robinson för att nämna bara några.
    Men – och det är verkligen ett aber – i princip all kriminallitteratur som översätts till svenska är översättningar från engelskan. OK, det finns en handfull också från de övriga nordiska språken, men vad det gäller andra språk är det rasande dåligt – se Deckarkatalogen. Jag har svårt att förstå varför inte t.ex. fransyskan Fred Vargas (eg. Frédérique Audoin-Rouzeau) fått större uppmärksamhet i Sverige. Förra årets ”Istider” är förvisso inte hennes bästa, men definitivt mer läsvärd än åtskilliga av de engelska/amerikanska romanerna. Och håll ögonen öppna efter spanjorskan Dolores Redondo – hennes ”Den osynlige väktaren” var länge med i diskussionerna i Deckarakademins läsgrupp, och det med all rätt!

    Men det finns alltså skäl att med viss spänning se fram emot årets utbud. För att runda av, låt mig dock ändå nämna en bok av en engelsk författare, eftersom den är så otidsenligt originell att den är värd att uppmärksamma: James Runcies ”Dödens skugga”. Huvudperson och ”detektiv” är en ung kyrkoherde, Sidney Chambers. Boken innehåller fem noveller som hänger samman – inte vad det gäller brottsfallen (som visst inte handlar om enbart mord), med väl tidsmässigt och vad skildringen av det som sker med och runt kyrkoherden beträffar. Den utspelas på 1950-talet, och det handlar om renodlade, traditionella pusseldeckarhistorier.
    Tycker ni det låter bekant har ni alldeles rätt: detta är historierna som tv-serien ”Morden i Grantchester” är baserade på…

    Johan Wopenka

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: info@deckarakademin.se. För frågor kring våra priser m.m. maila info@deckarakademin.se
Hoppa till verktygsfältet