1. Admin2

    Tack för digitala örfilen – och en bra intrigidé

    by

    Nuförtiden anlöper jag ofta Stockholm ity våra barn har flyttat dit. På köpet hinner jag ibland bevista teaterföreställningar, träffa kollegor, besöka Kungliga biblioteket och träffa redaktörer.

    Jag är en modern människa, att brutalt ringa i telefon går numera bort. En morgon smsade jag en författare som jag betraktar som en personlig vän: ”Förmiddagskaffe? Kram! /Aino”

    Svaret kom pronto: ”Nä”.

    Denna blöta vante rätt i fejset gjorde mig ställd. Men bara tillfälligt. Frejdligt svarade jag: ”Okej, jag förstår, det är inte läge. En annan gång kanske? Ha en bra dag!”

    Det senare befarade jag att hon inte skulle ha, vad var det med henne? Vi hade väl inget otalt med varandra?

    Den korta och kärnfulla sms-konversationen störde mig och på eftermiddagen skrev jag ytterligare ett litet sökande sms där jag undrade hur hon mådde?

    Till svar fick jag ännu en verbal snyting att nu skulle hon fan ta tag i saker och bli en medial reptil som skulle sätta folk på plats. Inklusive mig.

    Sant var att hennes offentliga image inte korresponderade med hennes privata jag. Utåt var hon tuff, privat var hon snäll och omtänksam. Men varför var hon nu så aggressiv även privat, mot mig?

    Efter viss tvekan formulerade jag ett mail till henne där jag frågade om hon skojade. Jag förklarade att skämt per sms inte alltid går hem, det är något med borttappade nyanser, liksom.

    Efter två sekunder ringdes jag upp av denna förtvivlade kollega som bad tusen gånger om ursäkt – det där var inte hon!

    Okej – hon var… schizofren? Eller drogade sig? Eller umgicks med någon illasinnad som hade lekt med hennes telefon?

    Nej, nej, det var inte hon alls. Och inte hennes telefon heller! Utan en främlings. Telefonbolaget hade efter bara några månader gett bort hennes gamla nummer till någon ny och denne svarade alla på de mest oförskämda sätt. Det värsta var att hon bara kände till de fall som inte hade gett sig, som jag. Men hade kanske Lundströms bokradio ringt? Tidskriften Granta? Tv2:s Babel? Vissa skador är irreparabla hur man än förklarar sig.

    När allt nu var utrett och jag hade fått hennes nya telefonnummer skrev jag ett förebrående sms till den där, vem han nu var: ”du hade kunnat förklara att du råkat få hennes gamla telefonnummer samt bett mig ta bort numret från min lista, det där var dåligt gjort av dig”.

    Till svar kom: ”Jag ber om ursäkt. Har bara blivit så trött på alla som försöker få tag i henne. Tack skit ner dig!”

    Blöt vante i fejset igen. Somliga är oförbätterliga.

    Men tack så ini helvete för att du gav mig en deckaridé: en allt innerligare sms-konversation där huvudpersonen tror sig ha en uppseglande romans med… typ Håkan Hellström, någon åtråvärd kändis som har svårt att träffas och att prata i telefon. Fast det i själva verket är… en ondsint reptil. Som förbereder en attack. Sexuella eller ekonomiska drivkrafter…

    Ok, låter banalt, måste pimpas.

    Det är det som är själva jobbet.

     

    Aino Trosell januari 2016

  2. Admin2

    Och så lite bonusläsning…

    by

    LÅT INGEN OKÄND HJÄLPA DIG

    En ond julsaga

    Högtalarrösten upprepade meddelandet på engelska: There are pickpockets operating in the area, don´t let anyone …

    Middagsrushen pågick och i myllret på perrongen var det svårt att se varför hon föll omkull. Kunde någon oavsiktligt ha knuffat henne?

    Den gamla damen kände ett stödjande grepp om sin arm och kom på fötter igen.

    – Vi är visserligen inte bekanta, sade en prydligt klädd herre i skämtsam ton. Men jag fick väl ändå assistera dig ?

    – Naturligtvis, log hon. Tusen tack!

    Sedan han plockat upp och överlämnat den tappade handväskan och de båda välfyllda kassarna till henne drog han sig raskt undan.

    – Ha en bra dag, ropade han över axeln. Och God Jul!

    Hon kom sig inte för med att besvara hans ord.

    Härnäst uppsökte hon tunnelbanan. På en skylt – Ropsten 3 min – rullade en varningstext: För din säkerhet, var uppmärksam på risken för ficktjuvar. Strax intill henne stod två mammor med varsin barnvagn. Just som hon trängde sig förbi dem vek sig liksom ena benet under henne.

    Två timmar senare vittjade hon sin kappficka. I en plånbok – Tomas Larssons, enligt ID-kortet – fanns bland annat tre hundralappar och i Therese Lindells portmonnä mer än det dubbla!

    Som sagt, det hade varit en bra dag.

     

    JULBOCKEN

    Eller Adam och Evas dopparedag

    Eva:

    ”Vi brukar samlas vid tvåsnåret. Det är jämt vi som är världfolk. Det är gott om utrymme i vår villa och vi har inget roligare för oss. Tillsammans är vi ett rätt fullmatat sällskap, ett dussin personer varav fem barn – Adams och mina tre och min frånskilda systers tvillingar. För min del avskyr jag de här tillställningarna och flera av gästerna. Allra sämst tycker jag om min äckliga svåger Herman som anser sig stå närmast i tur att gifta sig med mig om Adam skulle falla ifrån.

    Hellre pest än kolera, brukar jag fräsa åt honom varje gång han påminner mig om sina förhoppningar.

    Vi hade druckit kaffe och ätit pepparkakor och även fått i oss ett par pannor glögg när jag konstaterade att det var dags för årets stora teaterupplevelse.

    – Kan jultomten vara försenad, frågade jag högt och tydligt. Eller är han en bock i år?

    Jag kastade ett giftigt getöga på Adam. Men min insinuation måste ha undgått honom. Han log brett och lämnade rummet på ostadiga ben. Redan full! Jag suckade.

    Sedan fick vi vänta rätt länge, anmärkningsvärt länge.

    Dröjsmålet förbryllade mig. En dryg kvart för att klä på sig en långrock och trä en pappmask med rödluva över huvudet!

    Just som jag skulle rusa ut och kontrollera vad fanskapet hade för sig, dök han upp.

    – Guds frid i stugan, mullrade han bakom bomullsskägget. Finns här några snälla barn?

    Samtliga ungar anmälde sig och fick klappar och ryggdunkningar. Han fiskade upp paketen ur en jutesäck och deklamerade sina eländigt rimmade verser med ljudlig röst.

    Det var hans besynnerliga norrländska som gjorde mig misstänksam. Plus det faktum att karlen var fetare än Adam, en halv decimeter längre än han och av allt att döma spik nykter.

    Jävlar, tänkte jag. Han har lejt ur uppdraget åt Fredrik och passat på att smita över till Mikaela! En sån satans skurk!

    Mikaela är områdets femme fatale, ett av de billigare fruntimren i kommunen. Hon bor i grannkvarteret. Jag fick onda aningar om arten av hennes och Adams bekantskap redan under midsommarfesten i bygdegården.

    Fredrik är min mans kompanjon, född och uppvuxen i Piteå.

    Jaga, för husfridens skull blev jag naturligtvis tvungen att hålla god min i elakt spel men efter föreställningen följde jag honom ut i tamburen.

    – Hälsa Mikaela och Ada att dom kan dra åt helvete båda två, viskade jag rasande och slet av honom skråpuksansiktet. Och tack för hjälpen, Fredrik! Du … va?

    Åh, förlåt mig, förlåt mig!

    Det var Adam.

    – Din eviga och obefogade svartsjuka, sade han ilsket! Jag står inte ut med den. Och dig! Nu räcker det! Jag flyttar, Jag kan sova på kontoret. Ring om det är nåt särskilt.

    Varpå han beslutsamt avlägsnade sig. Kylan och snöyran verkade inte hindra honom. Tio minuter senare hörde jag Mercedesen starta.”

    Adam:

    ”Fredrik ringde mig ungefär en timme senare och berättade att min lilla gumma hört av sig, fullkomligt över sig given.

    Själv hade min arbetskamrat inte lust att stanna kvar på jobbet en enda minut mer än nödvändigt och inte heller att härma mig genom att prata löjlig mellansvenska, må vara att den inskränkt sig till ett par meningar: Okej, Eva, jag kommer väl hem då, eftersom du ber så vackert och det råkar vara julafton. För barnens skull!

    Så efter ett tag slet jag mig loss ur Mikaelas heta famn.

    Lyckligtvis hade vi vid det laget hunnit med tillräckligt många mycket speciella jullekar.

    – Det funkade, meddelade jag henne. Frugan trodde som sagt att det var Fredrik som spelade tomte och ställde till en jävla scen, precis som jag räknat med. Vilket gav mig en finfin anledning att spela kränkt och förbannad och fly fältet. En kudde på magen, en fotsid kappa som dolde stövlarnas extrahöga klackar, lite pitemål som jag lärt mig av Fredrik och fejkad berusning vid tomteframträdandet. Det gjorde susen. Sköt om dig, sötnos. Vi ses snart.

    Mellan Mikaelas hus och vår villa är det bara femhundra meter att köra. Jag var framme i rödaste rappet och fick en bamsekram av Eva på tröskeln.”

    Eva:

    ”Adam var mulen vid sin återkomst men jag bad honom tusen gånger om ursäkt för mitt dumma misstag och lovade att aldrig bli sotis igen.

    – Det vill jag verkligen hoppas, svarade han kyligt.

    Hur som helst tinade han upp så småningom. Stämningen steg och kalaset kunde fortsätta som om ingenting hade hänt.

    Vid middagen fick jag mandeln i risgrynsgröten.

    – Grattis, skämtade Herman och blinkade åt mig. Ska du gifta om dig? Undras just med vem!

    – Jag tyckte att den smakade en smula bittert.”

    Ulf Durling

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: bibbi.wopenka@gmail.com. För frågor kring våra priser m.m. maila bibbi.wopenka@gmail.com
Hoppa till verktygsfältet