1. Admin2

    Karin Alfredsson ny ledamot i Deckarakademin

    by

    Bokfabriken 1Journalisten och författaren Karin Alfredsson valdes in som ny ledamot i Svenska Deckarakademin vid akademins höstmöte 2016.
    Hon kom med sin första bok om läkaren Ellen Elg – ”80 grader från Varmvattnet” – 2006. Boken, som utspelar sig i Zambia belönades med Deckarakademins debutpris.

    Sedan dess har hon gett ut ytterligare fyra böcker om Ellen Elg.

    Hennes första bok ”Den man älskar agar man?”, som är en faktabok om mäns våld mot kvinnor, kom dock redan 1979.
    – Allt jag beskriver har hänt, tyvärr. Jag är bättre på research än påhitt, och verkligheten överträffar dessvärre dikten, säger Karin Alfredsson.
    Läs hela hennes presentation här

    Foto: Bengt Alm.

  2. Admin2

    Inledning till romanen ”Författaren”

    by

    Kapitel 1a

    ”… det är ingen naturlag att den som kan passa ihop två ord med varandra också bör skriva böcker.” Åh, det är ett så vackert citat och jag tycker jag citerar det så fantastiskt fint och kongruellt. Jag tänker mig att Kristofer Anderssons formulering i Aftonbladet ska bli inledningscitat i – obs: nu blir det meta – den deckare jag ska skriva nu under sommaren. Min, få se nu, sjuttonde är det väl?

    Jag räknar med att vara bokstavsbildligt färdig i slutet av augusti, absolut senast i början av september.

    Idéer har jag många, alltid, men det är särskilt en som jag tänker särskilt mycket på, särskilt om kvällar och nätter när jag ligger vaken och kliar på min psoriasis, särskilt de stora partierna på lårens insidor.

    Det är ingen uppbygglig historia och det är mycket mycket mycket extremt mycket våld och blod och död och kroppsdelar. Precis som det ska vara. Vi extremt begåvade som kan para ihop två ord och skriva böcker skriver vår tid med inhängsam penna oavsett vad femtioöreskritikerna säger. Det är ändå vi som kommer att läsas, inte dem. Eller är det ‘de’?

    Fast inte de extremt obegåvade, eller bara obegåvade, eller bara tillfälligt lyckosamma. Ett och annat lugubert stjärnfall har dykt upp under årens lopp och snott läsare från mig, men var är de nu? Pannkaksplatta ägnar de sig åt annat. En eller ett par böcker blev det, kanske några fler. Men sen då? Vem tror du att du är, lille vän? Vi ägnar oss åt förledandets konst och den som är uthålligast och har den smidigaste följsammaste vartåtvindenvänderpennan vinner. Jag säger bye bye loser för inte fan är det dina böcker som kommer att läsas om femtio hundra tvåhundra år.

    En dag, det är väl en tio elva år sen nu, läste jag av en slump en intervju med Anders Manhattan Svensson. I Svenska Dagbladet av alla tidningar. Någonstans i ordsmörjan fanns en guldklimp att ta vara på. Manhattan berättade att han läst alla mina böcker – fyra stycken hade jag hunnit med då – och att han inspirerats av mitt opus 2, ”Saturnus barn”, när han hanterade sina offer. Jag klippte ut raderna och klistrade in dem på en alldeles egen sida i en liten vacker skrivbok särskilt ägnat just den sortens acklamativa uttalanden.

    Alla författare vill påverka. Det var förstås inte så roligt för barnen och deras anhöriga att Manhattan gått loss som han gjorde, men ändå. Det var som ett achievement i ett xboxspel. Ping! Grattis, du har lyckats med något särskilt våmabelt! Jag tänker ibland på bok- och filmhyllor hemma hos alla dessa Manhattanmänniskor vi har grannsamt vägg i vägg. Visst, snacka du om gener hit och uppväxt dit och övergrepp in extenso, men jag säger bara en sak: Kultur!

    Detta är alltså en inledning till min nya roman. Meta! skrev jag ju ovan. Hallå? Duh! Jag prövar lite nya grepp, lite nya formulationssystem. Som det här med att kalla det för Kapitel 1a. Kanske som i en avhandling. Jag vet inte. Jag bara hittar på, kränger till med båten som jag och språket sitter i för att kolla vad som händer. Blir det oläsligt bekommer det varken mig eller mina läsare. Jag är mig trogen och mina läsare är mig trogen. De hasar iväg till bokhandeln eller tar en paus i runksurfandet för att köpa min nya bok varje varje varje år.

    Nu är det maj. Snart är det juni. En sommar är så plattitydligt fräsch på något märkligt sätt. Varje år kommer det en ny. Och vi mördar oss vidare. I september ska den här romanens manus vara inlämnat till … åh, förlåt, nu höll jag på att skriva ut förlagets namn. Vi håller det hemligt ett tag till. Vem vet, kanske har jag bytt förlag i år igen. Betalar du bäst och kan du kränga mig bäst är jag din.

    Kapitel 1b

    Det var en kväll i slutet av maj, sent, men inte riktigt orosmörkt än. Kvinnan som snart skulle

    (c) Per Olaisen 2016

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: info@deckarakademin.se. För frågor kring våra priser m.m. maila info@deckarakademin.se
Hoppa till verktygsfältet