1. Admin2

    Danska Ane Riel får 25:e Glasnyckeln

    by

    Skandinaviska Kriminalsällskapet (SKS) har glädjen meddela att sällskapets stora pris, Glasnyckeln 2016, tilldelas den danska författaren Ane Riel för ”Harpiks”.

    ”Harpiks” är ingen typisk kriminalroman, men en både otäck och gripande skildring av den unga Livs uppväxt. Hon inleder sin berättelse: ”Det var mörkt i det vita rummet, då min far slog ihjäl min farmor.”

    ”Harpiks” har i hemlandet tilldelats Det Danske Kriminalakademis Harald Mogensen-prisen för bästa danska spänningsroman.
    Ytterligare uppgifter på http://www.aneriel.dk/presse där man också kan hämta bild på författaren.

    Glasnyckeln utdelas i år för 25:e gången. Den förste mottagaren var Henning Mankell, som belönades för ”Mördare utan ansikte”, startskottet på hans storsäljande serie Ystadskommissarien Kurt Wallander.
    Sammanlagt har Sverige erövrat 8 glasnycklar, Danmark och Norge 7 vardera, Island 2 och Finland 1.

    Övriga nominerade till detta jubileumsår var:
    Kati Hiekkapeito: ”Suojattomat” (på sv. ”De värnlösa”.) FI
    Yrsa Sigurðadottír: ”DNA”. IS
    Kjell Ola Dahl: ”Kureren”. NO
    Anders de la Motte: ”UltiMatum”. SE


    Fakta

    SKS:s pris Glasnyckeln har fått sitt namn efter Dashiell Hammetts klassiska roman, ”The Glass Key”. Det utdelas varje år till bästa nordiska kriminallitterära verk (roman eller novellsamling). En jury i vart och ett av de fem nordiska länderna nominerar en nationell kandidat, varefter alla juryerna röstar om vem som ska få priset, ära, diplom och en alldeles äkta glasnyckel från Nybro glasbruk i Småland.


    Tidigare vinnare

    2015 Thomas Rydahl: Eremiten. DK.
    2014 Gard Sveen: Den siste pilgrimmen. NO.
    2013 Jørn Lier Horst: Jakthundarna. NO.
    2012 Erik Valeur: Det sjunde barnet. DK.
    2011 Leif G.W. Persson: Den döende detektiven. SE.
    2010 Jussi Adler-Olsen: Flaskpost från P. DK.
    2009 Johan Theorin: Nattfåk. SE.
    2008 Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes. SE.
    2007 Matti Rönkä: Vänner långt borta. FI.
    2006 Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor. SE.
    2005 Anders Roslund & Börge Hellström: Odjuret. SE.
    2004 Kurt Aust: Hjemsøkt. NO.
    2003 Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt. IS.
    2002 Arnaldur Indriðason: Glasbruket. IS.
    2001 Karin Alvtegen: Saknad. SE.
    2000 Håkan Nesser: Carambole. SE.
    1999 Leif Davidsen: Paparazzons heder. DK.
    1998 Jo Nesbø: Fladdermusmannen. NO.
    1997 Karin Fossum: Se dig inte om! NO.
    1996 Fredrik Skagen: Nattsug. NO.
    1995 Erik Otto Larsen: Masken i spegeln. DK.
    1994 Kim Småge: Sub rosa. NO.
    1993 Peter Høeg: Fröken Smillas känsla för snö. DK.
    1992 Henning Mankell: Mördare utan ansikte. SE.

  2. Admin2

    Att skriva eller inte skriva en deckare

    by

    – När ska du skriva en egen deckare då?
    Den frågan har jag fått hur många gånger som helst. Som deckarkritiker och medlem i Svenska Deckarakademin läser jag så klart ett stort antal deckare varje år, Mitt deckarintresse har jag odlat i många år och utan att skryta allt för mycket kan jag nog säga att jag kan genren och dess historia väldigt bra. Jag har följt trender, utvecklingar och förändringar länge och jag vet vid det här laget väldigt väl vad jag tycker om eller inte – hur en riktigt, riktigt bra kriminalroman ska vara. Just därför älskar jag också att bli överraskad, att hitta en författare som kan genren men ändå hittar alldeles egna vägar. Eller för den delen följer redan inslagna vägar men gör det så där riktigt, riktigt bra. Det är många författarskap som gjort mig till en lycklig läsare genom åren – många gånger vägröjande kvinnliga deckarförfattare som till exempel Val McDermid, Denise Mina, Anne Holt och Liza Marklund. Men den där lycklige läsaren har egentligen aldrig känt behov av att byta roll och bli författare.
    Eller aldrig och aldrig. Naturligtvis drömde jag, som så många andra som tycker om att läsa och skriva, författardrömmar när jag var ung. Jag skrev långa, ordrika uppsatser i skolan och pretentiös, svårmodig poesi för byrålådan men utan att någonsin känna mig hemma som skapare av fiktion. Jag trivdes alltid mycket bättre som mottagare.
    Så blev jag så småningom journalist och efter många år i branschen har jag landat som kulturchef och kan skriva om det jag som intresserar mig allra mest – kultur i dess vidaste bemärkelse. Jag älskar att recensera litteratur och teater, att intervjua spännande personer och att skriva krönikor med koppling till kultur. Och jag älskar verkligen att skriva om deckare. Att först läsa en bok och fundera och analysera under läsningens gång. Att sätta in den i ett genresammanhang och jämföra med eventuellt tidigare böcker av författaren och samtidigt försöka hitta mitt eget tyckande mitt i det där och sedan formulera detta tyckande – kompletterat med min kunskap naturligtvis – till en text som kanske hjälper andra att hitta rätt i den enorma och vildvuxna deckardjungel som vi deckarälskare har runt oss i dag.

    Så, svaret på den där frågan i början är enkelt. Jag kommer aldrig någonsin att skriva en egen deckare. Jag är deckarkritikern och journalisten som är som allra nöjdast när det växer ett torn av spännande, olästa recensionsböcker på mitt skrivbord.

    Gunilla Wedding

    P.S För den som vill bygga ett eget deckartorn av någorlunda nya deckare bredvid sängen, hängmattan, trådgårdsstolen eller på stranden nu i sommar kan jag rekommendera byggstenar som till exempel Anne Holts Offline, Gilly Macmillans Bränd himmel, Sara Hilarys Någon annans skuld, Ann Cleeves Tomma luften, Jörn Lier Horsts Blindgång, Tana French En hemlig plats och Eva Dolans Döda talar inte.

    D.S

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: info@deckarakademin.se. För frågor kring våra priser m.m. maila info@deckarakademin.se
Hoppa till verktygsfältet