1. Admin2

    Sven Westerberg in memoriam

    by

    Han var en lågmäld, mycket vänlig och humoristisk man, och en uppskattad personlighet i Svenska Deckarakademin, där han valdes in 2001. Nu står hans stol tom: författaren och läraren Sven Westerberg avled den 24 juli efter en lång tids sjukdom, 72 år gammal.

    Han föddes i Vänersborg, men växte upp i Göteborg och Partille. Efter att ha gjort militärtjänstgöring som kryptör tog han en fil.kand-examen 1971. Redan samma år flyttade han till Norge där han fått anställning som lärare. Han stannade i landet i 16 år, och var även verksam som bl.a. kurator inom kriminalvården och utbildningskonsult vid Norska Flyktingrådet. Han gifte sig med Anne Cathrine 1973: makarna har en dotter.

    Trots att han trivdes i Norge kände han hemlängtan till Göteborg. Det resulterade i att han 1987 flyttade tillbaka till sin gamla hemstad och tog en tjänst som lärare vid Folkuniversitetet, samt att han samma år romandebuterade med spionthrillern ”Onsalaaffären” i vilken handlingen utspelas i Göteborgstrakten. Här introducerade han Lennart ”Biskopen” Brask, som har en chefstjänst i det svenska underrättelseväsendet, som huvudperson. Sedermera flyttade Sven med familjen först till Partille och därefter till Floda.

    Hans spionromaner är inte baserade på action eller hårdkokta agenters verksamhet, utan är lågmälda, språkligt genomarbetade berättelser där spänningen sakta byggs upp i väl konstruerade intriger. Handlingen utspelas i huvudsak i Göteborg, och med böcker som ”Göteborgsmorden” (1994) och ”Skuggan av Vasa högre allmänna läroverk” (1996) blev han ett etablerat och respekterat namn.

    Sitt definitiva genombrott fick han dock med den psykologiska thrillern ”Guds fruktansvärda frånvaro” (1999), i vilken rättspsykiatriker Hanna Skogholm gör entré. Boken fick pris av Svenska Deckarakademin som årets bästa svenska kriminalroman. Många anser ändå att nästa Skogholm-roman, ”Judinnans tystnad” (2000), är ännu vassare. Brask och Skogholm medverkar bägge i uppmärksammade ”Andras väg har rastplatser i solen” (2003), där Dag Hammarskjölds död i Afrika 1961 står i centrum för intrigen. Här experimenterade han i viss mån med berättartekniken, och det gjorde han även i fristående ”Det gåtfulla mordet i Partille” (1998), som har betecknats som en blandning av psykologisk kriminalroman, mystik och vad som kallas ”new age fantasy”.

    Sven Westerberg kommer att bli ihågkommen som en noggrann och sparsmakad författare som bemödade sig om att finna en egen röst och berättarstil, och vars böcker inte bara är spännande utan även har stora litterära kvaliteter. Han var en skicklig författare av såväl spionhistorier – en del kritiker har t.o.m. jämfört honom med John le Carré – som psykologiska kriminalromaner. För de som kände honom personligen kommer han också att stanna i minnet som en mycket vänlig man, som gärna höll sig lite i bakgrunden men som var en stor humorist, samt en övertygande scenpersonlighet som aldrig tvekade att bjuda på sig själv.

    Det sistnämnda framgick inte minst vid de framträdanden som den lokala deckarsammanslutningen Dråpliga Sällskapet i Göteborg gjorde. Vid ett minnesvärt tillfälle, då det handlade om ”påskekrim”, berättade han med allvarlig min kunnigt och underhållande om sådana – iklädd lusekofte, golfbyxor, toppluva, vandrarkängor och ryggsäck, vid vilken en liten norsk flagga glatt vajade. På bokmässan spelade han vid ett tillfälle på scen rollen av en kvinna. Efter att ha mottagit publikens jubel stegade han med bestämda steg i väg till närmaste restaurang, iförd damklänning och herrskor. Kvinnoperuken lämnade han med en nigning in i garderoben.

    Han kommer att bli mycket saknad.

    Johan Wopenka

     

  2. Admin2

    Sommartid är lästid

    by

    Jag har precis läst ut den danska författaren Elsebeth Egholms fristående kriminalroman Jeg finder dig altid och i min skalle studsar fortfarande danska uttryck och ord runt. Så nära svenskan och ändå så annorlunda och uttrycksfullt på sitt eget sätt.
    Att läsa en bok på originalspråk är alltid en extra språkglädje. För min del är det tyvärr begränsat till just danska och så engelska och norska. Framförallt tack vare engelskan har jag alltid kunnat hänga med i genrens utveckling (åtminstone den engelskspråkiga) på ett helt annat sätt än om jag hade varit tvungen att vänta in svenska översättningar. Jag har upptäckt så många spännande författarskap långt innan de hittat till svenskan – Giles Blunt, Mo Hayder, Karin Slaughter, Tana French, Gillian Flynn, Sharon Bolton, Sara Hilary för att bara nämna några. Vissa favoriter som Susan Hill, Elena Forbes, Sarah Ward, Clare McGowan och Brian McGilloway finns fortfarande bara på engelska.
    Ibland är engelskan också en nödvändig omväg även när det gäller andra språk. Som isländskan till exempel. Av Yrsa Sigurdardottirs kriminalromaner finns bara en del av böckerna i serien om advokaten Thora Gudmundsdottir översatta till svenska och inga av de fristående eller hennes nya Childrens house-serie. Tack och lov så är både Storbritannien och USA förtjusta i nordiska deckare så alla finns på engelska och blir möjliga att läsa ändå för den som inte kan isländska. Det samma gäller hennes landsman Ragnar Jonasson där, så vitt jag vet, inga har översatts till svenska än men där jag tror att alla – både Dark Island-serien och böckerna om Inspector Hulda Hermannsdottir – finns på engelska.
    Ibland får man ta ännu krångligare vägar när nyfikenheten slår till. Tyska kan jag inte läsa speciellt bra alls men jag är väldigt förtjust i den lilla deckarbokhandeln Hammet i Berlin (som har en hel del böcker på engelska också). Där hittade jag tyska Jonas Hartmanns Südstern som jag blev väldigt intresserad av så den köpte jag helt enkelt till min betydligt mer tyskspråkige man och så fick han läsa och avge ett omdöme. Sedan dess – fem år sedan – väntar jag på den svenska översättningen.
    Naturligtvis förstår jag att svenskan som är ett så pass litet språk har sina begränsningar när det gäller hur mycket som kan översättas – även om jag tycker att vi är väl dåliga när det gäller framförallt nordiska länder som Danmark, Island och Finland. Och så Tyskland då. Jag får väl helt enkelt jobba på att utöka mina språkkunskaper. Det vore definitivt inte fel att kunna läsa direkt även på spanska och franska till exempel.
    I läshögen just nu ligger i alla fall brittiska Roz Watkins The Devil’s Dice (ej översatt), norska Aslak Nores Ulvefellen (ej översatt) och så Yrsa Sigurdardottirs The Legacy (som glädjande nog faktiskt kommer på svenska nästa år). En del är jobb och annat är bara nöje och bägge delarna är lika roligt.
    Skön lässommar önskar jag alla!
    Gunilla Wedding

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: bibbi.wopenka@gmail.com. För frågor kring våra priser m.m. maila bibbi.wopenka@gmail.com
Hoppa till verktygsfältet