1. Admin2

    Om platsens betydelse i kriminalromaner

    by

    Platsen där en bok utspelar sig är central i all litteratur. Kanske är den ändå ännu mer central i just kriminalromaner än i annan fiktion. När det blir som allra starkast kan själva platsen bli som ytterligare en karaktär i berättelsen. När landskapet med sin speciella särart tillåts spela en viktig roll kan också berättelsen använda sig av de möjligheter och de svårigheter som det innebär. Ju mer avlägset och krångligt, desto bättre för en kriminalförfattare. Här följer några kända exempel:

    Sverige som är ett långt land har många olika landskap av olika karaktär som är tacksam att använda sig av. I norr finns till exempel Åsa Larssons deckare där avstånd och köld blir en naturlig del av berättelsen. Svårigheterna kan stegras genom platsens betingelser som oväder eller snö.

    Stina Jacksons brakgenombrott med Silvervägen från 2018 skildrar riksväg 95, i norra Västerbotten. Den förtvivlade pappan kör vägen igen och igen i jakt på sin försvunna dotter. Också här bidrar avstånd och glesbygd till känslan av vanmakt i boken. Stina Jackson är bosatt i Colorado i USA och kanske spelar avståndet till det hon skildrar också roll, på samma sätt som Henning Mankell såg Ystad som tydligast när han bodde i Maputo i Mocambique.

    Andra starkt närvarande platser i svenska kriminalromaner är förstås Gotland där bland andra Anna Jansson, Marie Ljungstedt och Marianne Cedervall tar folk av daga. Där finns både det idylliska Visby och det mer dramatiska Fårö. När turisterna lämnar ön efter sommaren blir väder och natur kargare och mer krävande. Det är något som är ytterst användbart för deckarförfattare. Under lågsäsong är ön glesbygd och här finns också en stark social kontroll på gott och ont. För läsare som är sommargotlänningar eller för dem som kanske längtar efter att besöka ön, ger läsningen näring till platsen och kommande sommardrömmar.

    På samma sätt påminner Viveca Stens böcker om Sandhamn läsaren om en evig sommar i skärgården. Detaljerade skildringar av sjöfåglar, regattor, stränder och mat ger läsaren en närvarokänsla i det yttersta havsbandet. Också här kan oväder och dimmor spela in i berättelsen på ett naturligt sätt.

    Ninni Schulmans serie från värmländska Hagfors genomsyras av skogens närvaro, de vida viddernas lockelse. Men här finns också teman som är igenkännbara på många mindre orter ute i landet: folk som flyttar, jobb som försvinner, bostäder som det tar lång tid att sälja. Många läsare kan identifiera sig med den livssituationen men också till närheten till naturen.

    Går man till utländska kriminalförfattare är avlägsna, udda och ensliga platser ofta förekommande för att ladda berättelsen med en naturlig spänning. Ann Cleeves Shetlandserie är förstås ett sådant exempel. I Deon Meyers böcker är Sydafrikas natur och social utsatthet i städerna ständigt närvarande.
    Mads Peter Nordbos böcker som utspelar sig på Grönland, Flickan utan hud och Mannen från Thule, använder sig också av de mycket speciella livsbetingelser, både fysiskt men också historiskt, som finns på ön med den minst sagt krävande naturen.

    Jane Harpers böcker utspelar sig i Australien, där den första boken, Hetta (The Dry), använder eld och skogsbrand i ett av torka plågat landskap, på ett sätt som driver slutet på berättelsen framåt.

    Skildringar av växter, väderlek, djur och mat bidrar alla till en ökad känsla av lokal närvaro.

    Deckardrottningen Agatha Christie tog ibland med läsarna till exotiska platser, som i Mordet på Orientexpressen och Döden på Nilen. Där kan läsaren få uppleva en exotisk orient utan att resa sig ur läsfåtöljen. Men hon använder också miljön som en besvärande faktor i till exempel Och så var de bara en. En avlägsen ö, en annalkande storm och hjälp som därför dröjer.

    I kriminalromanen tillåts läsaren resa på ett klimatsmart sätt. Avstånd är inga problem. Nya världar öppnar sig, både inom karaktärerna i boken, men också runt omkring dem. Men för att det ska bli riktigt bra krävs att författaren själv har en verklig anknytning till platsen, som i många av exemplen ovan. Jane Harper är visserligen född i Storbritannien men sedan länge bosatt i Australien och Mads Peter Nordbo har flyttat från Danmark till Nuuk på Grönland.

    Olika städer är förstås också en plats som ofta skildras i kriminalromaner. Sjöwall Wahlöö, Stieg Trenter och Stieg Larsson i Stockholm, Åke Edwardson i Göteborg. Deckare i London finns det hur många som helst och i Edinburgh skildras staden av bland andra Ian Rankin.

    Ovanligare är då att gå åt andra hållet, som Håkan Nesser i sin framgångsrika serie om van Veeteren. Det är en fiktiv stad, Maardam, som är skådeplatsen. En annan författare som också arbetat så är Peter Robinson vars polis Alan Banks arbetar i den fiktiva staden Eastvale. Den är dock placerad i verklighetens Yorkshire.

    Fungerar det fiktiva bra, som i de serierna, blir platsen allmängiltig, men att det är så pass ovanligt förekommande säger nog ändå något om att en specifik, verklig plats spelar roll och kan ladda en kriminalberättelse med igenkänning på ett helt annat sätt än en påhittad plats.

    Christina Wahldén


  2. Admin2

    Lilian Fredriksson In memoriam

    by

    Vi umgicks i nära 40 år utan att byta ett ord om en för oss båda gemensam litterär vägröjare, ett slags band mellan oss som jag upptäckte först en vecka efter hennes bortgång:

    Under realskoltiden bodde Lilian inackorderad hos tant Tilda i Vilhelmina, i ett rum med många bokhyllor där Helmer Grundström långt dessförinnan varit hyresgäst, medan jag femtio mil söderut – samtidigt och lika pubertär – hade just honom som poetisk förebild.

    Om hon senare hört mig säga att den kände skalden och Klarabohemen ”kom från Norrland” hade hon gått i taket. ”Bakläxa!”, skulle hon ha väst med sin vassaste lärarröst, ”Han var född i Bodum. Det ligger i Ångermanland!”. Detta – att vi sörlänningar gärna betraktar allt på kartan ovanför Dalälven som en sammanhängande, opreciserad glesbygd – var veterligen hennes enda riktigt pålitliga käpphäst.

    Så det myrmarkshålet trampade man bara ner i en gång.

    Annars var hon mestadels mild som suset i asparnas skog, även om jag så småningom insåg att hon – uppvuxen på en lantgård bland gran och tall vid foten av Marsfjället – egentligen var byggd av segaste nordsvenska kärnvirke.
    Hennes bildningsresa gick via Lycksele till Uppsala och många terminers universitetsstudier i skilda ämnen. Längre kom hon aldrig, geografiskt sett, annat än i samband med sina och Fredriks otaliga semestrar som de helst förlade till drottningens England. Man kan säga att de blev lika sammanvuxna med sin hemstad som anglofila i själ och hjärta. Roa er med parets skriverier om olika lokalhistoriska sällsamheter, bläddra i deras flödiga monografi om Themsen!

    Om vi bortser från katterna och de många obrottsliga sällskapsengagemangen och fokuserar på Lilians insatser inom vårt speciella intresseområde finns mycket att hämta alltifrån hennes start som volontär under planeringen inför Världsdeckarkongressen i Stockholm ända fram till målgången som värd och organisatoriskt huvudansvarig för Uppsalamötet i våras.

    En meriteringsdemonstration 1981, en grandios avskedsföreställning 2019 – två årtal som avgränsar hela hennes deckarakademiska levnadslopp.

    Hon tilldelades efter viss tid på väntelistan en kritikermärkt stol, då sex till antalet, och visade sig omedelbart vara ett multifunktionellt guldfynd, ett kap. Jag vågar påstå att hon blev och förblev något av en Leading Lady hos oss och hon torde inte ha uteblivit från en enda träff. Varje sådant varar som bekant i dagarna två med intensiv samvaro däremellan, vid restaurangernas långbord och i hotellens vinbarer. Den tjänstgöringen kräver s k social kompetens, vilket ju utöver genrekvalifikationer och villighet att offra sig Ändamålen utgör våra tre viktigaste invalskriterier.

    Hon hörde till dem som aldrig någonsin sade nej till ett uppdrag eller åtagande, vare sig det gällde styrelseposter eller arbetsgrupper. Är man exempelvis knuten till Svenska A måste ju all fritid inbokas för att ge rättvisa åt hundratalet inhemskheter och detta så snart nyårsklockorna tystnat, eller hur?

    Vem ska förresten nu ta vid efter henne i Spårhundsdrevet?

    Och så detta ofrånkomliga med Henne och Honom, det får vi inte glömma. Hon och Han, Lilian och Fredrik. Tala om Partners in Crime! Båda författare, recensenter, förlagskonsulter (Regina), brett verksamma kulturaktivister, redaktörer, föreläsare och intill nyligen författarpresentatörer med egen hörna på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.

    Oskiljaktiga, sällan ertappade längre än en arms- eller pratlängd från varandra.

    Ibland också överraskande omaka. Närhet medför ökad kollisionsrisk. I ogarderade sammanhang, kan jag avslöja, kunde de ryka ihop under blixt och dunder.

    Det händer även i de bästa familjer.

    Eller, rättare sagt och i sanningens namn: det händer bara i riktigt stabila relationer.

    Efter några års ofrivillig separation har de äntligen och lyckligen återförenats. Det blir muntert värre ovan där, tro mig, och emellanåt ett himla liv.

    Till slut en snabb titt på Lilian i minnets backspegel. Blunda så ser ni bättre, för att låna ett motto från Synskadades Riksförbund:

    Hon gör entré, elegant som alltid, och tar plats bland de tillresta. Trots låg profil lyser hon upp med ett inre rampljus, och man kan ana en resterande scenvana från Uppsala Kammarteater. Den återspeglas i väl vässade repliker under förhandlingarna och i ett ofta obetalbart minspel, en antydd höjning på ögonbrynen, en diskret sidosnegling. Mellan klubbslagen uppstår lite gnabb Fredrikssons emellan, möjligen inrepeterat för underhållningsvärdets skull. De har en del hyss för sig.

    Stillsam synlighet, kloka synpunkter, humor och spiritualitet – very witty, indeed – och humör.

    En Maja Gräddnos med klös vid behov.

    På tevespråk heter det att gå genom rutan. Den som gör det blir folkkär. En vinnande penetrans av sådant slag lär man sig varken på charmkurser eller av legitimerade livsstilscoacher. Det är en medfödd gåva, en naturbegåva.

    Karisma är kanske ett likvärdigt begrepp.

    Carissima Lilian.
    Må det blåsa god vind.
    Må det falla vit snö.
    (Helmer Grundström. 1954)

    Ulf Durling

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: bibbi.wopenka@gmail.com. För frågor kring våra priser m.m. maila bibbi.wopenka@gmail.com
Hoppa till verktygsfältet