1. admin

    Det gyllene mellanstadiet

    by

    av Mårten Sandén

    Mina författarbesök på Sveriges mellanstadieskolor är en fantastisk jobbförmån. Under en vanlig arbetsvecka brukar jag få träffa åtminstone något hundratal ungar mellan tio och tolv år. Det är väl egentligen bara vi barnboksförfattare och valda delar av lärarkåren som har det så bra. Det handlar inte om nostalgi. Min egen mellanstadietid minns jag som relativt händelselös, om än behaglig. Regniga somrar i Bohuslän, det gradvisa utvidgandet av reviret hemma i Lund, långa eftermiddagar på kompisars rum. Som jag minns det läste vi alltid var sin grönryggad deckare, åt smågodis och spelade ledmotivet till M.A.S.H om och om och om igen på grammofonen.

    Men som femtioårig gubbe fascineras jag av detta förtrollade gränsland mellan barndom och vuxenvärld. Ibland påstår jag – halvt på skämt, halvt på allvar – att ett mänskligt liv når sin absoluta topp under sommarlovet mellan 4:an och 5:an. Bara ett par år därefter kommer puberteten och sabbar alltihop, och sedan dröjer det minst ett kvartssekel innan man är som folk igen.

    Kanske är det först som medelålders vi verkligen inser mellanstadieårens storhet, och i så fall är det förmodligen ingen slump. Likheterna mellan medelåldern och mellanstadiet är påfallande:

    Båda mellanåldrarna följer på en lång och ofta stormig serie utvecklingsfaser, och innebär att man kan vila ut i behaglig stiltje. Man vet vem man är, ungefär vad man kan, och i den mån man vill något särskilt så är man ganska klar över det också.

     

    Båda grupperna är tämligen ointresserade av att vårda sitt varumärke. Om du ser någon i en riktigt anskrämlig – märk väl, ohippt anskrämlig – toppluva på stan är det förmodligen antingen en 50-plussare eller ett mellanstadiebarn. Liksom, vem bryr sig så länge den värmer öronen? Försök sälja in det resonemanget till en tonåring, den som törs!

    Detta hälsosamma ointresse för den egna imagen lämnar dessutom stort utrymme för nyfikenhet på världen. Elvaåringens upprymdhet inför klassutflykter, pingisturneringar, katastroffilmer och förtärandet av farsartade mängder skräpmat är en direkt parallell till medelålderns temaresor, korpidrottande och räkfrossor. Och egentligen spelar det förstås inte så stor roll vad man gör; det väsentliga är ju att man har det bekvämt och kan umgås under tiden.

    Att kunna fokusera på livets goda innebär dock inte alls oförmåga till djupare reflektion. Båda grupperna ägnar sig gärna åt drömmar om äventyr eller filosoferande över livet, Universum och kärleken. Gärna i grupp, gärna på behagliga platser som trädkojor eller charterhotell, och gärna över en tvåliters-cola, en Single Malt eller någonting annat gott.

    På det hela taget tycker jag nog att den andra mellanåldern klarar jämförelsen med den första rätt bra. Vi gubbar och tanter har en rörelsefrihet och autonomi som mellanstadiebarnen bara kan drömma om. Å andra sidan har vi fler plikter, en del av våra drömmar är redan uppfyllda, och det finns ohjälpligen färre år kvar att se fram emot. Men man får väl försöka hinna med så många mellanstadieböcker och författarbesök man kan innan man tackar för sig.

    marten_sanden

     

    Och det finns ju alltid en liten, liten chans att de kosmiska makterna har haft vett att utforma livet efter detta som de där första skälvande timmarna av ett sommarlov på mellanstadiet; en solig, humlesurrande morgon där dofterna, drömmarna och äventyren är evigt nya!

  2. admin

    2012 års bästa kriminalromaner nominerade

    by

    Nu har Svenska Deckarakademin nominerat årets fem bästa svenska kriminalromaner respektive de fem bästa till svenska översatta kriminalromanerna.

    Tove Alsterdal är ny i sammanhanget, medan både Åsa Larsson och Roslund/Hellström vunnit priset för årets bästa deckare tidigare: Larson för Det blod som spillts 2004 och Roslund/Hellström för Tre sekunder 2009. Lars Kepler (pseudonym för författarna Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) har varit nominerad till priset för två av sina tidigare böcker (Paganinikontraktet 2010 och Eldvittnet 2011). 2010 konkurrerade de bland andra med Grebe/Träff som nominerades för Bittrare än döden.

    Belinda Bauer har lyckats med konststycket att få med två av sina kriminalromaner – förra året var hennes debutroman Mörk jord nominerad, men då blev slagen på mållinjen av Denise Mina. Yrsa Sigurðardottir är nykomling i sammanhanget, medan Arnaldur Indriðason och Peter Robinson båda har kammat hem priset för bästa till svenska översatta kriminalroman tidigare, 2005 respektive 2001.

    Vilka som erövrar priserna avslöjas vid Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 24 november.

    Tove Alsterdal: I tystnaden begravd (Lind & Co)
    Camilla Grebe/Åsa Träff: Innan du dog (Wahlström & Widstrand)
    Lars Kepler: Sandmannen (Bonniers)
    Åsa Larsson: Till offer åt Molok (Bonniers)
    Anders Roslund/Börge Hellström: Två soldater (Piratförlaget)

    Belinda Bauer: Ni älskar dem inte (”Finders keepers”, översättning: Ulla Danielsson, Modernista)
    Belinda Bauer: Skuggsida (”Darkside”, översättning: Ulla Danielsson, Modernista)
    Arnaldur Indriðason: Den kalla elden (”Furðustrandir”, översättning: Ylva Hellerud, Norstedts)
    Peter Robinson: En förgiftad man (”Before the poison”, översättning: Jan Malmsjö, Minotaur)
    Yrsa Sigurðardottir: Eldnatt (”Horfðu á mig” översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg, Modernista)

Deckarakademin

Välkommen till Deckarakademins hemsida. Vi är en obunden organisation som sedan 1971 verkar för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och genom att uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.

Kontakta oss

För frågor kring hemsidan: bibbi.wopenka@gmail.com. För frågor kring våra priser m.m. maila bibbi.wopenka@gmail.com
Hoppa till verktygsfältet